Idag åkte maken och jag inom Ikea, jag råkade göra en rajtanfaj här hemma och då råkade vi behöva en ny byrå. I vilket fall som helst så står vi i kö för att betala. Jag lämnar maken i kön och går ut i "mat"shoppen för att handla lite. Efter ett tag sneglar jag bort mot maken som ser ut att leta efter mig, jag går dit, då visar det sig att han lämnat plånboken i bilen och inte kan betala för sig.
Jag går dit, kassörskan verkar lite smått stressad av detta (men jag var snabbt på plats, tycker jag) och så här går konversationen mellan mig och kassörskan:
-Hej, jag ska lösa ut min man! ;)
-Ja, ja, äh..ska du betala för allt?
-Ja.
-2403 kronor!
Jag tar upp 5 hundralappar och säger:
-Jag har tre kronor!
Kassörskan slår in 2500 i kassan. Jag räcker fram mina tre kronor.
-Nej tack, det är bra, säger kassörskan.
-Men jag har tre kronor, jag vill gärna ha en hundralapp.
-Nej, jag har redan slagit in att jag fått 2500, jag vill ge tillbaka på det! säger kassörskan.
-Men om jag ger dig tre kronor kan du inte ge mig en hundralapp tillbaka?
-Nej, jag vill ge tillbaka det som jag slagit in, för min egen säkerhet.
Det är nu jag tittar på kassörskan som om hon är ett ufo. Det är nu jag tänker att en kassörska måste väl ändå kunna räkna? Har hon inte alla knivarna i besticklådan? Eller? Ska man blint lita på kassan? Jag ska ha 97 kronor tillbaka och hon månar om "säkerheten" när jag vill ge henne tre kronor för att få en hundralapp?
Jag stoppar ner mina tre kronor och får mina 97 av kassörskan som säger:
-Jag vet att du menar väl, men jag måste tänka på säkerheten.
Ufo-blicken försvinner inte inför detta "förtydligande".
Jag går där ifrån och när vi går ut ur varuhuset berättar maken att han velat köra fram sin vagn med varorna för att inte stå i vägen för nästkommande kund, men då hade hon högljutt protesterat och sagt att han absolut inte fick köra fram vagnen med de "icke betalda" varorna, det var mot reglerna...
Jag tyckte nyheten om att Ingvar Kamprad varit medlem i ett nazistiskt parti 1940 -41 var att gå lite för långt, det är ju typ 70 år sedan, man kan ju ha hunnit byta åsikt en miljon gånger efter det, tyckte det var tramsigt, men nu tänker jag på detta. Kan det vara så att de stränga (för de hade väl stränga och strikta regler i de nazistiska partierna?) regelverket fortfarande sitter kvar och att det faktiskt är så att en kund inte får köra sin vagn förbi kassörskan om inte varorna är betalda och att kassörskan inte får ge tillbaka på något hon inte slagit in i kassan? Är det så, så tycker jag att Ikea kanske borde tänka om.
Tjejen på bilden har absolut ingenting med inlägget att göra, bara en bild jag snott från internet.
Den här tjejen kan säkert både räkna och tycka att det är ok att flytta fram sin vagn så att nästa kund kan komma fram. Dessutom är hon nog hälften så ung som damen jag hamnade hos i dag.